Oj, det var länge sedan!

Jag började lite smått att blogga här i våras mn blev inte så långvarig...

Sen dess har det hänt en del livsavgörande saker i mitt liv och jag kommer at berätta om dem här och bryta ner dem till molekyler och analysera dem sönder och samman...

Mitt behöv av att skriva av mig är stort men det är så mycket tankar att jag inte alla gånger får ner dem i skrift.

Men lite kort för i kväll: Jag började i januari jobba för ett företag inom besöksnäringen och det kändes så himla bra... Men snabbt så insåg jag att det inte var som jag hade fått det förklarat för mig, jag kom inte riktigt in i gänget (2 tjejer och manlig chef!) Jag kände mig utanför och pressen arbetsbelastningen var tung. Även om jag hade kunnat haft det skojigare, så försökte jag anpassa mig och ta det som det var.

Eftersom man är som man är så var jag som jag var... Detta kom till sin spets vid en liten händelse under värsta högsäsongen då jag själv jobbade när kollegan hade gått på semester och detta var droppen. Det framkom då att min personlighet och mitt sätt att vara inte passade in eller uppskattades och att jag församrade arbetsmijön på jobbet!

Jag gick med stor klump i magen i några veckor till det var min tur att gå på semester. Under semestern så insåg jag att jag inte ville tillbaka till jobbet men än mer livsomvälvande var att jag insåg inte älskade min man längre och efter moget övervägande den 9 augusti (bara 1 år och 2 månader efter bröllopet) så berättade jag att jag ville skiljas. Strax därefter så får jag klart besked om ett annat jobb och jag sa upp mig med en månads uppsägningstid.

Allt på en gång!!

Nu sitter jag här och jag inser att jag har min största och värsta livkris genom tiderna (mina tider iallfall!)

Kort vill jag bara nämna att maken var vid samma funderingar fast han aldrig skulle tagit det steget, men det är en relativt bra brytning.

Mer om allt - fortsättning följer.