Oj, det var länge sedan!

Jag började lite smått att blogga här i våras mn blev inte så långvarig...

Sen dess har det hänt en del livsavgörande saker i mitt liv och jag kommer at berätta om dem här och bryta ner dem till molekyler och analysera dem sönder och samman...

Mitt behöv av att skriva av mig är stort men det är så mycket tankar att jag inte alla gånger får ner dem i skrift.

Men lite kort för i kväll: Jag började i januari jobba för ett företag inom besöksnäringen och det kändes så himla bra... Men snabbt så insåg jag att det inte var som jag hade fått det förklarat för mig, jag kom inte riktigt in i gänget (2 tjejer och manlig chef!) Jag kände mig utanför och pressen arbetsbelastningen var tung. Även om jag hade kunnat haft det skojigare, så försökte jag anpassa mig och ta det som det var.

Eftersom man är som man är så var jag som jag var... Detta kom till sin spets vid en liten händelse under värsta högsäsongen då jag själv jobbade när kollegan hade gått på semester och detta var droppen. Det framkom då att min personlighet och mitt sätt att vara inte passade in eller uppskattades och att jag församrade arbetsmijön på jobbet!

Jag gick med stor klump i magen i några veckor till det var min tur att gå på semester. Under semestern så insåg jag att jag inte ville tillbaka till jobbet men än mer livsomvälvande var att jag insåg inte älskade min man längre och efter moget övervägande den 9 augusti (bara 1 år och 2 månader efter bröllopet) så berättade jag att jag ville skiljas. Strax därefter så får jag klart besked om ett annat jobb och jag sa upp mig med en månads uppsägningstid.

Allt på en gång!!

Nu sitter jag här och jag inser att jag har min största och värsta livkris genom tiderna (mina tider iallfall!)

Kort vill jag bara nämna att maken var vid samma funderingar fast han aldrig skulle tagit det steget, men det är en relativt bra brytning.

Mer om allt - fortsättning följer. 

Kändes tomt i natt...

Körde ut den lite prickiga dottern till svärföräldrarna igår. Vattkoppor... Men hon har bara typ 8 koppor och mår hur bra som helst. Men dagis vill självklart inte ha henne där.

Så man vaknade imorse och hela morgonrutinen blev kajko för man är så van med henne. Och så förblir det nästan hela veckan. Tänker dock ta ledigt på torsdag för sen skall hon till mina föräldrar och jag fixar inte en hel vecka utan att ha henne hemma något, hur trotsig hon än är...=)

Sen blir hon där till på söndag för maken och jag skall på middag på lördag - något jag inte alls ser fram emot för det är med en bunt människor man inte vanligtvis inte umgås med...

Och nu trivs jag inte med mig själv riktigt, så sånt blir alltid jobbigt.

Skulle försöka få massor gjort under dessa dagarna men idag blåser det pinnstorm så det vete katten om man vågar sticka ut näsan i det här vädret.

Nu skall jag börja med att ta mig från jobbet och se hur det går...

Borde handla men jag är luspank så det lär väl inte gå så där förträffligt förstås.

Ikväll blir det att se Cashmere Mafia och drömma sig bort lite! Fly vardagen!

Nåväl, ha en trevlig kväll!

Tjing/T

Jaha, nu har min dotter fått vattkoppor!

Började med några få prickar igår och avfärdade dem som troliga värmeutslag... Imorse var det 3 till som var klart tydliga tecken på koppor.... Fick greja barnvakt i ilfart och kom iväg till jobbet 2 timmar för sent. Kollegan skulle jobba halvdag så det fanns inte en möjlighet att VABBA idag! Men svärmor/farmor ryckte ut! TACK!

Nu skall jag avsluta en hektisk fredag och förhoppningsvis blir det grillade färsbiffar på terassen! Mums!

Imorgon är det konfirmation för syskonbarnen. Får man gå på utan man och dotter då den sistnämnde har koppor medan den förstnämnde  bara är glad att slippa....=) I övrigt gäller trädgårdsarbete och relax!

Jag bör nämna att jag är tidsoptimist och trodde att det skulle bli en piece of cake att hinna med ett inlägg om dagen! Ber om ursäkt om det nu är någon som reagerat på det!

Hoppas att få struktur på det hela när jag blir lite varm i kläderna!

Ha en trevlig helg!

Tjing/T

Idag skiner solen från en klarblå himmel och jag hörde om ett högtryck som metereologerna inte såg något slut på... Låter härligt!

Snart börjar man klaga på värmen...

Morgonrutinen var knöligt, brpkig och tröttsam som vanligt. Efter kalaset igår var vi nog extra trötta också. Men till slut kom vi iväg.

Efter avlämning på dagis så körde jag mot jobbet och hamnade bakom en traktor med "skitspridare"- ni förstår säkert vad jag menar! En sån rask och lite ogenomtänkt omkörning har jag inte gjort på länge, men alternativet var att kräkas i handsfacket...

När man går på sina systerbarns kalas och inser att dem fyller 18 nästa år så inser man själv att man i rask takt själv blir äldre och äldre...

Nåväl, vill jag bli äldre får jag nog ta och jobba lite!

Tjingeling!

Oj, vad man jobbar...

Varken tid för fika eller skitprat! Lite trist, men vad gör man när man är så vanisinnigt ambitiös... Eller åtminstone mina kollegor... Skulle man föreslå en fika så skulle dem kanske titta snett på en! =) Så det är bara att spela med....

Idag har vädret varit lite blåsigt och halvgrått, humöret blir därefter. 

Försökte på mig en lunchbaguette nere på segelbåtsbryggan, blåsigt och ruggigt. Satt en halvtimme men sen var jag bara tvungen att gå upp på kontoret igen! Brrr...

Ikväll är det kalas för systerdottern så nu stänger jag ner för dagen och skall iväg och köpa present. Ett refill till mobilen - snacka om att en 17 åring kan prata och messa i massor! =)

Tjingeling!

/Tina

Nu känner man verkligen att våren är på väg med stora steg. Dottern och jag tog sovmorgon och slog upp ögonen först vid halv nio. Det första vi gjorde var att öppna dörren och sätta oss på trappen, det var säkert 18 grader i solen! Dottern ville inte komma in förrän en halvtimme senare, sprang ute i bara fötter och pyjamas... Vilken känsla! Vilken start på dagen! Detta gjorde att jag var laddad för att ta och röja undan på nedervåningen men insåg att det högst skulle ta en dryg timme och undrade för mig själv om jag och lilltjejen skulle kunna hålla sams en hel söndag. Slängde i väg ett sms till maken och undrade hur länge han skulle bli kvar hos sina föräldrar och om vi skulle hinna med ett besök. Visst, det hade dragit ut på tiden så han skulle bli kvar hela dagen. Det är mat vid 13 så kom bara! Sagt och gjort! Det avgjorde, jag slipper tänka på att fixa söndagsmiddag! Så dammsugar´n sög sig igenom kök, hall och vardagsgolv och snabbt därefter kom moppen. En snabbdusch och så på med ett par jeans, somrigt uppvikta! Säkert helt omodernt denna sommar – men jag har aldrig varit inne – varför börja idag?! Under bilresans gång så blev det allt mörkare och väl framme vid svärföräldrarna så började det regna. Gjorde inte så mycket för vår del, värre för grabbarna som lade tak!!En underbart god söndagsmiddag blev det och jag åkte där ifrån 500 gram tyngre... Väl hemma igen så sken solen och medan dottern lekte i trädgården hade jag energi över till både fönsterputsning, avtorkning av skåp, ommöblering av kastruller och stekpannor samt att vika tvätt! Helt fantastiskt... Och dessutom så har jag hunnit med lite bokföring också. Men månadsstatistiken lämnade jag till imorgon... Puh... Hoppas på en lika underbar morgon imorgon!! Då kommer dagen gå som en dans!
Tjingeling!

Det har varit en härlig dag!

Har inte fått gjort så där vansinnigt mycket, typ ingenting... Bara sutit och svarat dottern på alla frågor och spelat med i hennes lekar.

Har inte haft energi till annat. Jag får försöka uppbåda lite kraft till städ imorgon...

På tal om barn, ja.

Jag älskar min dotter, men jag älskar inte mig själv.
Hon är nu bara i början av sin långa trotsperiod och jag är redan helt slut.

Började nytt jobb för snart 4 månader sedan och förutom det så är det bara hon, hon, hon, hon som gäller... Hon suger i sig min energi och använder den som sin egen. Jag har ingen energi kvar till att orka hålla samma tempo!

Hon är just nu både krävande, hon växer så det knakar, oerhört mammig och fruktansvärt trotsig... Och jag är bara .... helt slut! Varken orkar eller hinner göra vardagliga saker som att ta hand om hus & hem eller att bara ta sig hemifrån för att göra nåt på egen hand!

Att det finns en pappa med i bilden kan man knappt tro, för så länge jag är i närheten så är det bara jag som gäller. Men lyssna på mig det vill hon inte! "Det är jag som bestämmer" säger hon med sin skitviktigt ton och med plir i ögonen och nappen i mun...=) Jättesöt men vaninnigt frustrerande! För vem vill ha en 3 åring som bestämmer i sitt liv?

Allt detta skapar negativ stämning, jag blir arg på dottern och sen arg på mig själv för att jag blir arg på dottern.... Jag gillar inte mig själv för att jag inte kan ta hand om min dotter så att vi alla mår bra!

Efter en hel dag ute i trädgården så lyckades hon somna tidigare än mig och det var helt smärtfritt. Tänk om det ändå vore så varje kväll! =)

Tjingeling!

Vissa säger att man vaknade med tuppen, vi har en egen slags tupp - i form av en katt, eller rättare sagt två.... Framåt halv åtta (på helgen, klockan 06:00 på vardagar - en smart katt) är dem väldigt kelsjuka och börjar jama högt och ljudligt och sen trycka sina ansikten mot ens eget huvud... Hmmm... Mysigt, tänker ni! Visst, när du vaknar av ett katthuvud i näsan för 321 gången kl 06:00 i rad - är inte mysigt ordet du tänker på!

Men vaknade gjorde jag och det först av dottern som låg bredvid och sa med trött stämma: Jag är vaken nu, mamma... Hur vi hamnade i vår säng vet jag inte - vet bara att vi somnade tillsammans i dotterns säng- och ja, jag somnade nog tidigare än dottern.

I vilket fall så är det nu lördag, klockan är halv nio och solen skiner och det är 10 grader redan! Härlig dag! Maken är och lägger tak för mina svärföräldrar och det blir bara jag och dottern hela helgen! Det kan bli hur underbart som helst - eller jobbigt... Nu är det iallafall frukost-tajm!

Tjingeling/T